Sjukt

Alla mår så dåligt, att det är helt hemskt hur många det är. Alla är ledsna, och det känns som min plikt att få dom att må bra. Fast jag vet inte hur, men jag vill i alla fall försöka. Ni vet att jag finns här för er, vare sig ni vill eller inte. Det är bara ett jävla helvete att vara tonåring. Känslorna bara sväller upp och blir till stora moln. Ena sekunden mår man bra, nästa dåligt. Vissa fastnar i alltihopa, andra slipper det helt.

Smal, snygg, populär, osv. Helt jävla sjukt vad långt det kan gå. Hela den här hysterin om kroppsstorlek t ex ätstörningar. Huvudvärk, noll energi och lust, hjärtproblem - inte ens det kan stoppa det. Vad krävs det, för att man ska inse att man duger, att alla är olika, och att det är det som gör oss perfekta i slutändan? Vi ser fel på oss själva, som inte en jävla människa skulle se. Det är i hjärnan felet sitter, inte är det på låren iallafall.

Människor är fan dumma i huvet.