Jag har aldrig upptäckt hur det var att bli mållös av någons skönhet
Inte förrän nu, inte förrän jag mötte dig
När jag sitter utanför din värld, och ser på dig
Då kan jag inte ta mina ögon ifrån dig
Du är som en magnet och jag kan inte längre styra över min blick
Du har fångat mig i ditt kretslopp och jag kan inte ta mig ut
Jag har blivit beroende av ditt leende
Dom säger: Det är bara ett leende
Jag svarar: Det är inte bara ett leende
Det är leendet
Det är det där leendet som tänder mitt hopp
Som får min låga att fortsätta brinna
Trots att regnet borde sköljt bort den för länge sedan
Jag har funnit min anledning
Lika naturligt som att solen stiger
Och att månen tar dess plats när mörkret faller
Nu har jag en anledning
När jag ler tillbaka
Och hoppas på att fånga dig i mitt kretslopp
lördag 24 januari 2009
<3
Upplagd av kajsa kl. 23:09
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar