21 juni.

Men shit, fan ta dig, du är så himla jobbig ibland
Var du tvungen att ta upp det? Ja, jag vet att jag ljög, so what? det fanns iaf en anledning som du kanske kan räkna ut, just det ja, jag orkade inte prata om det. Jag orkar inte mer. Jag hade precis släppt det och trott att det var bra nu, att det jobbigaste var över. Och så puttar du ner mig igen, efter allt jag har klättrat för. Fan ta dig när du gör sådär.

Det här var inte så lätt som jag hade trott. Det var mycket mycket MYCKET jobbigare. Det är väl helt enkelt inte meningen att nåt ska va lätt för mig, jag ska väl behöva kämpa för att hålla det samman. Hålla det inne, jävla fanskap. Jag är arg, ledsen och besviken. Tack, och nu litar du inte på mig, men jag orkar inte förklara mig, det gör nog ingen nytta i alla fall.

Jag gjorde kanske inte rätt. det känns som att jag bröt ner en hel värld, genom bara några ord. Och det var nog inte bara min egen, utan det påverkade alla. Några få ord, som gör en sån otrolig skillnad. Det är helt otroligt, vem kunde komma på sånna hemska ord? Sånna hemska ord, som jag bara kan säga genom att öppna min mun och mena det, och som kan förstöra något som tar en jävla tid att fixa? Fan för ord. Fan för allt. Helvetesjävlapiss vad jobbigt allt blev nu.