När vi satt där på bänken
Var det som en dröm du alltid drömt
Om och om igen men aldrig förstått
Eller var det som ett möte
Med en främling nånstans?
Var det du, eller var det bara jag
Som ville att sagan skulle sluta såhär
Visste du det då
När vi satt där på bänken, bara vi två?
Vet du hur det känns när en dröm blir sann
Vet du hur det känns att vara så nöjd
Att man inte ens kan komma på nåt att önska sig
När klockan slår 00.00 och jag ligger i min säng
Jag ligger där ensam
Och tänker på dig, min prins
Och man kan inte önska om något
Som man faktiskt redan har
Fast du är så bra
Att jag fortsätter att önska om dig
Om och Om igen.
~ Kajsa Järnehage
onsdag 10 juni 2009
21:36
Upplagd av kajsa kl. 21:34
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar