9 september.

Är det bara jag eller alla andra också?

Hur ska man nånsin kunna veta vart gränsen går, och när har man passerat gränsen mellan normalt och galet? Jag vet inte, men spelar det någon roll egentligen, det förändrar inte ett dugg, för jag har aldrig varit rädd för att vara galen eller onormal. Jag är bara trött på att vara jag. Jag blir äcklad, arg och ledsen på mig själv, mer än någon annan. Jag misslyckas gång på gång. Jag sviker mig själv och alla andra. Förlåt mig.

Jag förväntar mig inte något av er, men det ni ger mig är finare än jag förtjänar. Jag förtjänar inte någon av er, men ändå så är ni det bästa jag vet. Utan er klarar jag mig inte, och ni vet vilka ni är. Det finns inget ord som räcker till för er.