I survived, bara 4 dagar kvar nu. Hur kommer det sig att jag ALLTID verkligen räknar ner, dagar, timmar och minuter kvar av min prao? Jo, för jag hatar prao serru. Praoar på dagis igen, för er som inte vet. Är med 1-3 åringarna, rätt lame, för man sitter bara still hela tiden i princip och är ute nästan hela dagen, kallt. Jag blir så sjukt trött när jag inte har någonting att göra, och ingen att prata med.
När dagen äntligen var slut, vid 3, så åkte jag hem, åt lite och sen åkte jag och tog livmoderhalsspruta. Den gjorde ondare än vad jag trodde den skulle göra, men ändå inte sådär jätteont. Fick glass av papi efteråt :) Nej, nu vill jag bara titta på film och verkligen dö. Seriöst, orkar inte morgondagen, det är nästan så jag längtar tills det är skola imorgon. Jag ska se det från den ljusa sidan.
Om ca 19 h så är morgondagen över
Om 91 h så är hela min praovecka över
Har endast 24 praotimmar kvar
Fast ser det där verkligen bra ut? Nej blä
måndag 23 februari 2009
Prao: Dag 1
Upplagd av kajsa kl. 20:06
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar