1 år 10 månader 25 dagar

Just nu lyssnar jag på Welcome To The Black Parade, det ger mig så fina minnen. Jag rensade mina skivor, och så hittade jag den, och blev så himla sugen på att lyssna. Jag kommer precis idag den dagen, den 4 april 2007. En av dom lyckligaste dagarna i mitt liv, jag kmr ihåg det där pirrandet i magen, kmr ihåg att jag lyssnade på cute is what we aim for hela vägen ner till malmö.
När vi väl var där, så kommer jag ihåg ett kebabställe med nåt roligt namn. Vi åt på ett gatukök, vi åt hamburgare och drack ramlösa. Åkte till Baltiska Hallen där kön var oändliga. Vädret var sådär grått, och lite regnigt. Vi parkerade bilen, och sen gick jag och Hanna och letade upp Amanda, Sofia, Tim och Elin. Första gången jag träffade Amanda, sen vi snackat i tre år innan. Lyckan var otrolig, och jag kunde knappt fatta det. Jag hade mina gråa jeans, min svart MCR t-shirt, med rosor på. Min älskade tröja, med mitt favoritband på. Ställde oss i kön, stod där säkert 1 h, innan vi äntligen kom in och hittade våra sittplatser på sektion d. Sämsta platserna, men det spelade ingen roll. Jag hörde klart och tydligt alla texter som jag kunde utantill, och jag kommer ihåg när dom gick ut från scenen och allt släcktes ner. Så plötsligt hörs pianointrot på Cancer, och mina tårar samlades bakom ögonlocken. En ensam strålkastare lyser upp scenen, snett underifrån. Och mitt i ljuset ser man konturen av Gerard, så fantastiskt fint.

Jag kommer ihåg allt, och kommer aldrig glömma.
En dag då ingenting annat än lycka kunde existera.

Under Cancer, det var så himla fint.

Jag kanske inte var så söt, med mitt rosa och svarta hår, och brist på sinne för klädmatchning, men jag var iaf lycklig.