.

Jag brukar inte tänka på dig
Inte som något som tillhör mig, eller någonsin kommer
Jag brukar inte heller tänka på mig själv på det viset
Som någonting som någonsin kommer att bli ditt
Men nätterna i mörkret har förändrat mig
Mina tankar börjar bli logiska och jag har funnit en stig i dimman

Jag känner saknad i botten av mitt hjärta
Den lilla saknaden växer sig starkare för varje sekund
Den blir till ett hopp, om lycka och ljus
När du säger Han, tänker jag på han, men också på dig
När du säger läppar, tänker jag på hans, men sedan på dina

Jag glömmer, allt eftersom mina fotspår lämnas bakom mig
Fotspåren som fastnar på stigen, men jag vänder mig inte om
Jag tänker inte titta på mina fotspår, då vill jag vända
Jag vet att jag kommer vilja vända
Efter bara en endaste oskyldig blick
Så jag tänker inte titta tillbaka på spåren som leder till honom
Jag tänker fortsätta följa dina fotspår
Tills stigen tar slut, och jag faller i dina armar
Och mitt hjärta faller i dina händer.