söndag 22 mars 2009

Att glömma dina läppar

Det är en kärlek, så stark att den har växt till ett hat
Ett hat om hur du får mig att känna mig
Du är en av de få som kan trycka ner mig så långt
Att jag inte själv kan resa mig igen
En kärlek om hur du kan få mig att le
Och bli så glad att jag nästan exploderar

Du är den som gör mig rädd
När mörkret kryper fram under min säng
Och när mina tårar faller
Det är du, i allt som händer

Du är den som får mig att känna mig trygg
När mörkret kryper fram från skuggorna
Och mina tårar faller
Det är du, när allting händer

Jag är så rädd och du finns inte där
För det är dig jag är rädd för
Jag är rädd för hur du kan locka fram alla mina känslor
Som jag har lärt mig så väl att gömma

Nu tror alla att jag ska glömma
Men hur kan jag glömma
Hur kan någon någonsin glömma
Den man håller mest av, och sin värsta mardröm?
Hur kan man någonsin glömma sin rädsla och sin trygghet?

Jag vill klara det, jag ska klara det
Hatet hjälper mig, det håller mig stark
Hat, sträck ut din hand
Hjälp mig upp, och rädda mig
Rädda mig från kärleken, den skrämmer mig

Jag är livrädd och dödsskrämd
Men jag ska klara det
Jag vet att jag kan

- Kajsa Järnehage

1 kommentarer:

Anonym sa...

Du är värd så mycket mer än att må så dåligt, Kajsa<3