?

Fryser. Luktar moppe. Mår illa. Min mage vill vända sig ut och in. Trött. Ensam. Desperat.

Men ändå så glad, och nervös på samma gång. Jag vet inte hur jag ska känna, hur jag vill känna, vad som är bäst osv. Men jag är glad, och det är allt som räknas. Oavsett hur hög musiken är, så hörs slagen igen. Dom ropar, dom ropar ditt namn. Så låtmigkännadetjagkände. En. Gång. Till.