Världens bästa.

Vad ska jag säga, vad ska jag skriva?

Jag vill spy, jag blir så jävla äcklad. Jag vill spy, jag blir så jävla glad. Bra på dåligt, salt i såren som du så gärna läker. Jag skrattar, och äcklas, ler, faller, hatar, älskar, stirrar tills mina ögon trillar ut.

"Vad tänker du med? Hon är ful. Hon är äcklig. Hon är skabbig. Hon är fjortis. Hon är lik en ko. Hon är horig." Hon är hans.
Hans som jag brukade vara. Varför blir jag ersatt av någon som inte är som jag, som knappt är från samma universum. Varför blir hon mer älskad? Det känns konstigt och absolut fel, men det gör inte ont. Du är lycklig, och det känns bra att du är det. Skulle aldrig drömma om att önska dig något annat. Men det känns ändå fel och abstrakt, som om det inte hörde ihop. Det enda bra är att det svider inte, inte när jag tänker på det.

Det svider inte för att jag har dig. "Hur går det med N? Gud vad roligt. Han är snäll. Han är fin. Han är snygg. Han är rolig. Han är bra. Ni är söta tillsammans."
Stämmer det? Är allting sant, eller bara ord som slipper ur en mun? Sipprar mellan vita tänder gör en vit lögn. Nej, det är sanning, det är sant. Han ÄR snäll. Han ÄR fin. Han ÄR snygg. Han ÄR rolig. Han ÄR bra. Ja, helt underbart bra. Och varför tycker han om mig, som blir ersatt av någon äcklig, skabbig, ful? Varför får jag lov att kyssa hans läppar, få honom att le, få hålla hans stora händer, få ligga tätt intill och bara va?

Varför säger han att jag är Världens Bästa Kajsa?