Inte igen

Du var den som allt handlade om, men inte igen. Jag målade bilden, just så som det var. Just så jag såg ut, just så du såg ut i dina nya kläder, snyggare än vanligt såklart, dagen och stunden då du inte längre ville ha mig. Onsdagen den 2 februari, klockan 08.01.

-------

Ser du inte? Ser du inte samma himmel som jag?
Ser du inte när stjärnorna skriver våra namn över himlavalvet?
Ser du inte mitt hjärta, i dina egna händer?
Varför ser du aldrig det jag ser?

Jag har gett dig min kropp, så kolla nu genom mig
Ser du fortfarande samma himmel?
Eller ser du allt jag ser? Ser du hur jag tittar på dig?
Ser du hur du lyser i mina ögon?

Ser du nu, hur jag älskar dig?

---------

Jag har aldrig upptäckt hur det var att bli mållös av någons skönhet
Inte förrän nu, inte förrän jag mötte dig
När jag sitter utanför din värld, och ser på dig
Då kan jag inte ta mina ögon ifrån dig
Du är som en magnet och jag kan inte längre styra över min blick

Du har fångat mig i ditt kretslopp och jag kan inte ta mig ut
Jag har blivit beroende av ditt leende
Dom säger: Det är bara ett leende
Jag svarar: Det är inte bara ett leende
Det är leendet
Det är det där leendet som tänder mitt hopp
Som får min låga att fortsätta brinna
Trots att regnet borde sköljt bort den för länge sedan

Jag har funnit min anledning
Lika naturligt som att solen stiger
Och att månen tar dess plats när mörkret faller
Nu har jag en anledning
När jag ler tillbaka
Och hoppas på att fånga dig i mitt kretslopp

----

Du brukade tveka på min kärlek, och jag förstod inte att du kunde
Jag kände hur jag älskade dig från tårna och ut i varenda nerv och hårstrå
Jag kände det, men jag var för rädd att säga det
När man formar orden i huvudet så förstår man
Men när man säger dom högt, är det inte alls som man tänk
Det blir så verkligt, och verklighet skrämmer mig
Men till sist så sa jag det, jag sa det högt
Och du svarade jag älskar dig med
Jo, då gjorde du nog faktiskt det
Men nu? Nej, jag tror inte det

Tiden vrider och vänder på allt som finns till
Kunde den inte bara låta oss vara?
Nu är det jag som tvivlar, och det gör mig galen
Älskar du mig som förr? Lovar du?
Efter tiden så faller jag mer och mer
Jag faller djupare ner i det röda kaoset dom kallar kärlek
Men du tar dig upp till ytan
Var det jag som fick dig att sluta falla?
För jag vet att du brukade falla för mig, jag vet det.

------

Hur kan något så fint och så bra tyna bort
Tyna bort som snön om våren
Tyna bort som solen och värmen om hösten
Bara försvinna utan att tänka
Men det är ju lättast så
När man slipper tänka

Men tänker du någonsin ändå?
Tänker du på mig, ibland, ändå?
Undrar du hur jag mår?
Undrar du vad jag gör?
Undrar du om jag fortfarande bryr mig?
Gör du?
Jag gör.

Tanken på att jag förlorat något som var mitt
Gör egentligen inte speciellt ont
Det som gör mer ont är när jag ser dig hålla det
När jag märker hur du fortfarande äger det
Du ser det inte själv
Och det gör ont

Jag önskar jag kunde rycka det ur dina händer
Ta tillbaka det och laga alla sprickor
Men det kan bara du och tiden göra
Och tid är något vi inte har, älskling
Och du är något jag inte har

Så vi tynar bort
Som snön om våren.

-----

Är det fel när jag tänker på dig
Om kvällarna, fastän du sällan tänker på mig?
Minsta ord från dina läppar får mitt hjärta att stanna
Hoppa över flera slag i minuten
Får mig att vilja dö, får mig att vilja gråta
Du river upp mig inifrån
Ändå är det ingen som ser eller vet
Du tar fortfarande mina andetag
Ändå är det ingen som vet eller ser