En förlorad vän är en katalysator. En katalysator som utlöser alla känslor som gömmer sig i varje lite nervcell i hjärnan. Dom senaste dagarna har varit en enda rörig sörja av känslor, det har gjort mig alldeles för utmattad. För mycket tid att tänka på allt jag hatar med mig själv, så nu säger jag förlåt för min otillräcklighet.
Förlåt Annika för att jag inte hör av mig lika ofta längre. Våra band är ändå lika starka, men jag ska försöka bli bättre.
Förlåt Ludde för att jag är varm och kall på alla sätt och vis. För att jag kanske gör dig förvirrad, sänder ut olika signaler, inte vet jag, men förlåt iallafall, det är typiskt mig.
Förlåt Amanda för att vi nästan har slutat prata, förlåt för att jag inte längre vet vad som händer i ditt liv. Jag bryr mig, du får inte tro annat, men vi glider, sakta. Har inte träffats på 1½ år, vilket är helt otroligt länge.
Förlåt Hanna för att jag är lättirriterad och blir sur på dig för ingenting(fastän du faktiskt är rätt så irriterande och inte slutar när jag säger till)
Förlåt för att jag är så självisk ibland. Jag vet att jag varken är störst, bäst eller vackrast på något sätt, det tycker jag inte heller själv.
Förlåt för att jag har slutat prata med alla. Jag tappar kontakten med alla vänner, som jag förr var så tajt med. Jag vill inte, jag vill ha kvar kontakten vi förrut hade, men det är jobbigt.
Förlåt för att jag har blivit känsligare på alla sätt och vis och låtit det gå ut över personer som inte förtjänar något av det.
Jag är väl medveten om alla mina brister, och jag försöker bli bättre, men det är så svårt. Jag har av någon anledning börjat stänga in mig själv. Jag vågar inte berätta vad jag känner för någon annan än Annika, trots att jag vet att ni kan lyssna, att ni bryr er, och att jag kan lita på er. Det finns så många som verkligen bryr sig, och som jag uppskattar till tusen, och jag förstår inte ens själv vad felet är. För mycket på en gång, ett vrak av känslor som äter upp mig, jag vet inte. Jag klarar inte av nåt annat än vänner, vänner, vänner just nu.
söndag 5 april 2009
Katalysator
Upplagd av kajsa kl. 21:42
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
iloveu
Det är inte ditt fel, vännen. <3
Även hur långt ifrån varandra vi dras så vet jag att jag alltid har kunnat lita på dig.
ses i sommar, right? <3
Skicka en kommentar